Osteopatins historia

Begreppet osteopati myntades 1874 av den amerikanske läkaren Andrew Taylor Still. Still hade bland annat varit kirurg under amerikanska inbördeskriget och var praktiserande läkare i Missouri. Hans syn var att fler av dåtidens medicinska behandlingsmetoder var ineffektiva och ibland till och med skadliga och ville utveckla en metod för att bättre främja människors hälsa.

Still studerade människans anatomi ingående och menade att rörelseapparaten kunde ha en stor påverkan på människans hälsotillstånd och vice versa. Om kroppen stimulerades på rätt sätt skulle den ha bättre förutsättningar för att bibehålla hälsa och motstå sjukdom. Utgångspunkten var manuell behandling för att främja cirkulation till kroppens alla vävnader.

Den första osteopatiska skolan öppnade 1892 i Kirksville, Missouri och 1917 öppnade den första europeiska skolan i London. I Amerika utvecklades osteopatyrket mot en mer konventionell läkarroll under tidigt 1900-tal, i Europa bibehölls den manuella praktiken. Idag skiljer sig osteopatutbildningarna markant mellan USA och övriga världen.

1993 blev osteopatyrket statligt erkänt som en egen vårddisciplin i Storbritannien och sedan dess har yrket reglerats i ett flertal andra europeiska länder samt Australien och Nya Zeeland.

I Sverige utbildas osteopater på Skandinaviska osteopathögskolan sedan 1997.